Utan återvändo?

Min syrra säger att det är viktigt med alla faser i en berättelse. Den senaste tiden har jag filat och raspat på skedet "point of no return". Om ni visste hur många sätt det finns att ta sig upp och ner för detta byggprojekt. För att inte tala om hur flåsig man blir, fattar ni hur brant det är? Jag har, lite otippat, valt bygget av Munkedalsbron som miljö för punkten utan återvändo. Kanske inte det mest praktiska. Men eftersom jag har svindel så tycker jag det är otäckt bara att se eländet på bild. Och på tal om återvändo så är det väl för sent att bara låta manuset ligga när man är inne och verkligen arbetar med texten. Fantasistadiet är över och det riktiga jobbet påbörjat, då är det inte lika lätt att låtsas som det är lite skrivning på skoj. Så kanske blir det en bok.

(För de som är intresserade kan jag nämna att Morrris förra PONR var i "Förakt" när han stod med molotovcocktail i handen i församlingshemmet, tvingad att kasta den.)