Stå aldrig framför ett skjutvapen!

Allt som oftast föreslår folk ämnen eller händelser man kan skriva om. Idéerna är inte alls dåliga. Förmodligen är deras förslag bättre än mina egna knasiga påhitt men jag måste ju kunna knyta an och bygga en hel bok på dem.

Någon har föreslagit ett autentiskt mord som skett i trakten där jag bor. Det ligger för nära. Jag är inte intresserad av att skriva biografier eller faktaböcker. Länge leve fantasin!!! Givetvis måste man slänga in en och annan sanning för att få texten hyggligt trovärdig men i det stora hela är ju skönlitteratur ändå fantasi.

Helene Tursten skriver i sin deckare ”Tatuerad torso” om jakten på en nekrofil som styckar kroppar. Det ligger för långt ifrån. Själv hade jag aldrig kommit på tanken att välja det ämnet. Men jag anar att om man skrivit ett tag så vill man ha utmaningar och nekrofili är sannerligen en utmaning. Dock har jag inte kommit så långt än. Jag skriver om saker som ligger så långt bort som möjligt men jag ändå kan leva mig in i.

Så visst lyssnar jag till andra och tar till mig deras historier men oftast räcker det att glänta på källardörren. Lite enkel vapenvård kan räcka för att sätta tåget i rullning.