Omslag

Jag har tagit tag i bokomslaget. Photoshop varieras med tutorials på Youtube och baksidetexter skickas till stränga Fröken Persson. Framsidan och baksidan är varandras motsatser. (Oj, med det yttrandet närmar jag mig ett Nobelpris.) Men vad jag menar är att framsidan är otroligt rolig medan baksidan med sin text är en enda stor ÅNGEST. För stunden har jag satt en baksidetext jag är ganska nöjd med. Den lyder som följer:

”Långsamt kasade han ned mot det brunfärgade vattnet. Ögonen som speglades i ytan liknade mer ett spökes. Morgan blundade medan han blaskade av händerna. Om han satt här tillräckligt länge kanske allt skulle visa sig vara en fantasi, något hans dumma hjärna hittat på, kanske värmeslag. Så for han upp och snubblade baklänges som om vattnet bränt honom. De vassa stenarna skar in i armbågarna när han landade. Han stirrade mot strandkanten. Spegelbilden hade inte kort hår som han själv utan lite längre och det vajade som gräs i vinden.”

Morgan Krahe springer bokstavligen på två avsiktligt dödade ungdomar under en bro. Han skjuter undan den bestialiska synen i strävan att ordna upp sitt eget liv som inte tycks ha någon framtid. Det var tre månader sedan hans vän Arthur Blidsjöö begravdes. Cortina anser att han ska ta Arthurs plats som kyrkoherde. Morgan vacklar men flyttar in i Ögnaluts prästgård. I sin jakt på ro och harmoni får han hjälp av nya vänner och nya utmaningar. Men den inre elden ligger nära ytan och något pyr i det fördolda. Händelsen under bron visar sig inte enbart vara ett obehagligt minne. Det kryper allt närmare för att till slut flamma upp och brisera.