Nobel

Foto: Blå hallen, Stockholm stadshus.

Man känner sig lite däst så här dagen efter. Tyckte väl inte att hjorten var riktigt genomstekt men efterrätten var himmelskt god. Servitörerna var otroligt duktiga och talen var lättfattliga. På det hela taget en fantastisk kväll. Tyvärr slutade det hela en aning nesligt. Jag ville så gärna att Kungen skulle få ett exemplar av min senaste bok: Hängiven. Tyvärr fick man inte komma närmare än tjugo meter. Först provade jag att kasta den men den kom ju inte längre än sju meter ungefär. Då kom min bordskavaljer på att man kunde fästa något tungt vid den och på så sätt få den att flyga längre. Sagt och gjort. Jag tog en bordskniv och började karva loss en tegelsten. En tegelsten mer eller mindre i detta stora bygge borde ju inte spela någon större roll. Det tog bara en halvtimme men det gick åt några knivar. Jag fick offra mitt hårnät men sen hade jag ett fint paket åt Kungen. Jag kastade och den landade perfekt; mitt på bordet framför honom. Vakterna verkade dock inte uppskatta min gest utan kom sättandes. Några av dem var rätt bredaxlade och det blev trångt mellan bord, stolar och pelare. Jag tyckte det var rätt dumt av dem att trängas så. Man vill ju inte vara tillbesvär så jag reste mig och gick. Det uppstod ett väldans tumult och pelaren jag karvat ur stenen ifrån rasade samman. Eftersom jag inte ville damma ner min hyrklänning så skyndade jag ut. Jag vet inte hur det gick sen men jag antar att det blev en del att städa.