Jonny
I boken Hängiven figurerade en karaktär vid namn Jonny. Han får i Förakt en lite större roll. Jonny användes bara för att påvisa Morgans förfall i Hängiven. Jag har alltså gjort en platt karaktär rund. Jag gillar Jonny eftersom han är genuint snäll. Han har fått sina törnar i livet och tagit till flaskan men han vet skillnad på rätt och fel och skulle aldrig överge en vän i nöd.
Nedan följer ett utdrag från när Morgan och Jonny träffas.
Morgan vaknade med ett ryck och fumlade efter mobilen som låg på golvet bredvid soffan.
”Ja?”
”Låg du och sov?”
”Jag tror det.”
Morgan kände igen skrattet. Han hade inte haft privilegiet att få höra det så många gånger men det var så säreget gnäggande att det omöjligt kunde finnas en kopia.
”Vad vill du, Jonny?”
”Jag vill prata lite med dig.”
”Mm.”
”Men inte i telefon. Kom över.”
Mannen lät nykter. Morgan drog handen över ansiktet.
”Visst, ge mig tio minuter.”
Han måste ha slumrat till. Morgan bytte shortsen mot ett par jeans. T-shirten luktade svett så han drog fram en ny ur byrålådan.
Jonny bodde i ett ensligt torp omgivet av skog. Han hade aldrig varit där men visste mycket väl var det låg. Tjugo minuter senare studsade Charlotta in på uppfarten som mer liknade en sönderkörd skogsväg. Hemmansägaren stod och väntade. Mustaschen slokade lika mycket som jeansvästen på den magra kroppen. Jonny öppnade bildörren åt honom nästan innan hjulen stannat.
”Roligt och se dig! Det var länge sen. För jävligt det som hände. Jag är glad att du är tillbaks.” Morgan följde efter när han gick mot huset. Han noterade ett par rosa diskhandskar på bänken när de passerade köket. Jonny pekade menande mot vitrinskåpet där en rad flaskor stod bakom flerfärgade glasrutor. ”Vill du ha ett glas?”
Verbalt avböjde Morgan direkt men tanken att vilja svara ja låg kvar länge. Han slog sig ned i den bruna plyschsoffan.
”Jag kör bil”, förtydligade han mer för sig själv än Jonny.
”Fan, vad varmt det var härinne, vi går ut i stället, va?” Morgan kavade ur den nedsuttna soffan. Jonny gläntade på kylskåpet.
”Öl, då?”
”Nej, tack.”
Han stängde igen och Morgan undrade vad det var som han ville prata om. Det måste vara väldigt viktigt eftersom han avstod starkvaror.
”Vill du hjälpa mig? frågade Jonny.
”Det beror väl på vad det är.”
”Jag ska gifta mig.”
”Jaså.”
Det gick upp för Morgan vad Jonny fikade efter. Han kände hur han ville dra sig undan och vara någon annan. Mannen plirade på honom.
”Skulle du vilja gifta oss?”
Väggarna tryckte sig närmre.
”När är det?”
”När kan du?”
Inträngd i ett hörn.
”Får jag fundera lite på det?”
Jonny hov upp sitt hästgnägg.
”Jag friade inte till dig, grabben. Du behöver inte se så rädder ut.” Morgan insåg hur fånigt han uppförde sig men kunde inte frigöra sig från tyngden. Han var oduglig. Jonny halade upp plånboken ur bakfickan och vek upp den så Morgan kunde se fotot av en blonderad tjej klädd i skinnkläder. ”Johanna. Snygg, va?”
”Hon ser trevlig ut.”
”Hon är mer än trevlig. Hon är en på miljonen.”
”Jag måste få vänta med svaret. Jag vet helt enkelt inte hur framtiden ser ut.”
”Nej, vem fan vet det. Man är väl inget jävla orakel.”
”När behöver du ha besked?”
”Gärna så snart som möjligt.”
Morgan kunde inte för sitt liv se när han skulle kunna ge besked. En skarp smärta for genom magtrakten och fortsatte uppåt för att trycka likt en korsett över bröstkorgen.
”Givetvis, så snart som möjligt. Du ska få besked så snart som möjligt.”
”Jag har börjat bygga en altan.”
Det som liknade en soptipp var tydligen ett byggprojekt.
”Va? Ja, det ser ut att bli fint.”
”Kvällssolen ligger på länge här. Perfekt för långa grillkvällar.”
”Gillar du att grilla?”
”Ja, det är fint det. ”
”Det är gott när någon annan gör det.”
Morgan måste medge att det där med grillning inte var hans grej, inte matlagning överhuvudtaget. Mat var ingen passion; det var ett nödvändigt ont.
”Du får komma över när det är klart så du får se hurdant det blev.”
”Det gör jag gärna.”
Jonny lade armen över Morgans axlar och pekade uppfodrande mot en osynlig person längre bort i trädgården.
”Du! Om nån är dum mot dig, jäklas med dig, så säg till mig direkt. Folk har ingen anledning att vara tykna.”
”Det ska jag lägga på minnet.”
”Jag menar vad jag säger, Krahe.”
En dunk i ryggen avslutade det allvarliga. Hästgnägget ekade över tomten.
Ämne: Jonny
Inga kommentarer hittades.