Det fina med att ha varit på platsen man skriver om

Foto: Dans i Gyllene salen

Jag gillar bäst att skriva direkt ur fantasin. Men har lärt mig att uppskatta användandet av existerande platser. Att låta sig styras upp av faktiskta mått har har sina poänger. Om inte annat så är det väldigt roligt att reka och låta fantasin få liv. Hade jag inte varit i Gyllene salen när ett liveband spelade så hade jag aldrig kunnat föreställa mig ljudvolymen, man måste ha öronproppar eller antingen vara redigt full för att stå ut en längre stund. Hade jag och AnnaMaria inte på allvar skridit ner för trappan i Blå hallen så hade jag inte vetat hur magisk den är. Eller vikten av att hålla rätt tempo och rätt kroppshållning för att inte se ut som en bondtölp. För att inte tala om de vackra taken i Stockholms stadtshus; en bild av dem ger en inte svindel.

Har man varit där är det inte så svårt att låta fantasin flöda.

Foto: Trappan i Blå hallen.