...bara en gång till.

Och just i detta nu, närmare bestämt tre minuter över elva, så gjorde jag den sista korrigeringen i min läsning av pappersmanuset. Lite kaffe i maggen så ska jag börja om från början igen. Det blev en hel del ändringar så det är bara att ge sig på kapitel ett. Jag hoppas att orden sitter som de ska denna rundan.

Efter att ha läst samma text många gånger blir det lätt tråkigt men vissa partier är fortfarande roliga. Som t.ex följande citat ur kapitel 26. Jag vet att det är oproffsigt och att ingen annan än jag tycker det är roligt men ändå behåller jag det och fortsätter garva för mig själv.

 ”Var är vi?” undrade Morgan.

Tore släppte taget om repet och bet ihop käkarna. Så blängde han på Forsman.

  ”Vad är det med honom?”

  ”Han fick väl syrebrist eller nåt när du ströp honom.”

  ”Jag har väl inte strypt honom, heller!” fräste Tore. ”Då hade han väl inte stått här.”

Morgan föll.

*Vera asgarvar*