På spaning efter den tid som flytt?

Nej.

Tillsammans med Bridges Jones?

Nej.

Jakt på skrivstoff?

Nej.

Vi spanade efter hovslagaren.Och spanade, och spanade och spanade. Drack kaffe. Red en sväng. Fortfarande ingen. Sedan fick tant Vera för sig att titta i mobilalmanakan. Där fanns att läsa att personen i fråga skulle dyka upp kommande fredag. En hel vecka för tidigt. Jippi. Så nu ska jag göra en spaning efter mitt minne som flytt. Och hittar någon det så hojta gärna till.

Ett nytt verktyg har införskaffats. Övergången gick bättre än väntat, man börjar bli gammal och gaggig och vill ha det som det alltid har vart, konstigt för sån skulle man ju aldrig bli... Fördelen med den här maskinen är ju att det kanske tar lite kortare tid att få färdigt det jag skriver då jag kan släpa med mig grejen till ett ostört rum, kanske, de som "stör" är ju oxå rörliga. Min man påpekade oxå att den är smidig att föra protokoll på som sekreterare direkt på mötet.

"Sekreterare? undrade jag. Jag är väl inte sekreterare nånstans nu."

"De ringde ju och frågade om det sa du ju."

Någonstans långt bak i hjärnan lösgjorde sig ett minne ur forna feberdimmor. Jo, så var det, under influensans värsta del hade nån ringt, nån valberedning, och jag hade sagt ja.

"Jaha, och vart ska jag klottra då? undrade jag, eftersom jag är gammal och gaggig. "Jag brukar alltid klottra i kanten på blocket."

"Det går inte", meddelade han, vilket jag naturligtvis redan räknat ut men nu återstår det att se om jag tar det moderna steget till dataanteckningar eller ej.

Ny bok-ny research. Den här gången ska jag försöka att hålla nere forskningsmaterialet. Förra boken ägnades åt ganska många böcker, googlande och föreläsningar. Vilket förmodligen inte märks alls mycket men var väldigt intressant för mig. Den här gången hade jag tänkt få hjälp av min släkt som har vissa expertområden såsom gambling, sömnad och film.

En intressant upptäckt jag gjort är att när man sätter igång med researcharbetet så blir texten mer allvarlig och föresattsen att skriva en ROLIG bok faller. Men den här gången ska jag försöka kämpa emot så gott jag kan. Men hur lätt är det när första fördjupningen var dokumentärfilmen om Palme i tre delar? Man vill ju snarare ge sig ut i världen och bekämpa orättvisor än skriva en lättsam bok.

...är inget för böcker. De vill hellre bo i en dammig bokhylla, på ett nattduksbord eller bortglömd under en säng. De nöjer sig med så lite, bara de har en ägare. Jag har många Hängiven och Förakt som söker nya hem. För endast 140 kr/st eller 250 kr för båda kan min historia om Morris och Cortina bli din. Och är du inte road av att läsa själv kanske du har en vän som är det.

Williams åsikt: "På tok för lite hundar med i berättelsen och den som figurerade var en nakenhund. Jag är mer för päls, mycket päls."

De som inte har ont av nakenhundar är hjärtligt välkommen att köpa sig en dos Förakt av mig. Den här gången kommer inte boken att vara tillgänglig i webbutikerna, därför är det bara att säga till. Jag kanske har vägarna förbi dig eller så skickar jag boken via snigelpost.

Ett leveransdatum har givits av tryckeriet. I nästa vecka förväntas alltså boken Förakt vara tryckt och klar.

Ni som vill köpa boken och vill ha den skickad får gärna höra av sig redan nu med adress så kan jag förbereda utskick. Det går bra att maila till min e-post: dennisb@swipnet.se

eller messa på Facebook

eller via sms på mobilen

eller.. ja, hur ni vill, bara ni köper en bok.

Jaha, men vad kostar den då? tänker ni.

Eftersom Förakt är en direkt fortsättning på Hängiven så hade jag tänkt mig följande:

Hängiven: 140 kr

Förakt: 140 kr

Hängiven+Förakt: 250 kr

Ni är även välkomna att köpa tidigare alster som finns att beskåda på bloggen under rubriken Produkter.

Jag har skickat manuset för tryck!

Efter alla år skulle man ju kunna tro att man blivit härdad. Men just när mailet är klart för att tryckas på "skicka" så händer något. Det blixtrar till och man inser att boken är lång ifrån klar; texten är tafflig och handlingen...existerar verkligen en röd tråd... och visst ser väl omslaget lite konstigt ut. Dock är inte problemet större än att en lätt utskällning och stängda ögon kan råda bot. Så eureka jag har skickat manuset!

Väntan. Efter två veckor har jag inte kommit ett steg närmare tryckning av Förakt. Jo, jag har fått prisförslag från ett tryckeri. Det är bra. Men det räcker inte. Annat som är bra är att mitt minne börjar fungera någorlunda normalt igen. Det är ju lite trevligt. Men denna väntan...

Den här veckan Har jag fått en extrahjälp i sista vändan av korrläsningen. Goda råd har haglat från Wilgot. William som är van läsare vid det här laget har hängt på. Eller, kanske inte, sanningen att säga så har det mest hörts snarkningar. I vilket fall som helst så är manuset lusläst för sista gången. Nu stundar annan finslipning såsom omslaget och baksidetexten. :-)

Och just i detta nu, närmare bestämt tre minuter över elva, så gjorde jag den sista korrigeringen i min läsning av pappersmanuset. Lite kaffe i maggen så ska jag börja om från början igen. Det blev en hel del ändringar så det är bara att ge sig på kapitel ett. Jag hoppas att orden sitter som de ska denna rundan.

Efter att ha läst samma text många gånger blir det lätt tråkigt men vissa partier är fortfarande roliga. Som t.ex följande citat ur kapitel 26. Jag vet att det är oproffsigt och att ingen annan än jag tycker det är roligt men ändå behåller jag det och fortsätter garva för mig själv.

 ”Var är vi?” undrade Morgan.

Tore släppte taget om repet och bet ihop käkarna. Så blängde han på Forsman.

  ”Vad är det med honom?”

  ”Han fick väl syrebrist eller nåt när du ströp honom.”

  ”Jag har väl inte strypt honom, heller!” fräste Tore. ”Då hade han väl inte stått här.”

Morgan föll.

*Vera asgarvar*