Den nya boken har landat. Jag gillar den mer än någonsin och hoppas att ni läsare också ska göra det.

En ny boktrailer finns ute på Youtube. Titta och dela gärna!

www.youtube.com/watch?v=PUyhtQD_pbw

I den kommande boken "Sömmerskan som kunde laga brustna hjärtan" så blir Molly uppmärksammad i kvällstidningar mot sin vilja. Det är väl inte så många som suktar efter det. Däremot kan jag utnyttja det för att ge min bok uppmärksamhet. Det har grubblats mycket på hur man kan göra sig sedd utan ett fett reklamkonto. Många kreativa idéer har kläckts, utförts men även kvävts i sin linda.

Så vem vet, det kanske dyker upp suspekta löpsedal där du minst anar: nertrampad i snömoddet på trottoaren, i brödhyllan på ica, under handfatet på toaletten hos tandläkaren, på insidan av din vindruta, under täcket i din säng, eller nej, kanske inte... eller?. Hmmmm.

och gott nytt läsår. Hoppas ni avverkar många sidor i jul. Det tänker jag göra, dock blir det nog mest korrläsning av min egen bok, den behöver gås igenom en gång till.

Tack för er stöttning och uppmuntran sedan Förakt kom ut vid den här tiden förra året. Och tack för alla böcker ni köpt och läst. Det är långt kvar till topplistorna men skam den som ger sig. Sömmerskan hinner tyvärr inte ut innan årets slut vilket var mitt mål. Men om tryckningen fortlöper som den ska så bör den vara ute tidigt 2017.

Hela gårdagen gick åt till att fixa till inlagans layout. Det mesta hade jag förberett i somras i ett annat dokument men ändå tar det tid, särskilt som jag inte är så snabb och dessutom ändrar mig eller jämför olika alternativ. Men nu är jag nog ganska nöjd och jag provade att skriva ut två exempel för att se resultatet. Idag blir det att kontrollera allt i detalj och se så att avstavningarna inte är alltför tokiga eller för många på samma ställe.

I väntan på att röda mattan ska rullas ut och folkets jubel slå lock för öronen så putsar jag upp tiaran en smula. Locket på chokladkartongen är nästan utslitet och pralinerna snart ett minne blott. Så leker livet hos författaren... eller kanske inte. Snarare färgfläckar och gipsdamm överallt, för att inte tala om den eländiga färglukten. MEN snart kommer den nya boken och DÅÅÅÅ, då rullas ändå inte den röda mattan ut, fläckar och damm är fortfaranda vardag men förhoppningsvis har färglukten lättat och renoveringen kommit en bit längre.

 www.youtube.com/watch?v=N7iqz_wzRUA

Korrekturläsningen av "Sömmerskan som kunde laga brustna hjärtan" är i full gång. Jag är en smula nervös för ett visst parti. Kanske får jag skriva om/lägga till. Det skulle innebära att jag även får göra om bokomslaget som jag beräknat till 272 sidor. Inget omöjligt uppdrag men då går det åt än mer tid innan jag kan skicka för tryck. Och jag vill ju ha den nu! Helst igår.

Då var det dags för en ny fas: tiden då man vaknar mitt i natten och kommer på saker som är fel i manus.

Boken är färdigpusslad och redo för korrläsning. I och med det så kommer kraven på att allt måste stämma. Och har man då flyttat något kapitel eller gjort tidsändringar så stämmer det inte alltid. Man kan ha bytt tid på dagen eller årstid. Senast vaknade jag av att Mårten satte plogen i stubbåkern. Daaaaa! Det avsnittet hade ju förlagts till maj månad. Nä, han fick slå ensilage i stället. Kruxet är ju att komma ihåg saken till på morgonen. Ibland litar jag på att det ska gå men är hjärnan hyfsat vaken kan man antecka det i mobilen.

Det är oxå dags att börja göra reklam för "Sömmerskan som kunde laga brustna hjärtan" även fast det tar ett tag till innan den går i tryck. Men har iallafall uppdaterat framsidan på min hemsida med promotbilden av författaren.

Livet är fullt av insikter och aha-upplevelser, både allvarliga och komiska. När jag och min ponny Zoogina blev tillfrågade att dyka upp Hembygdsgårdens temadagar om "Förr i tiden" tänkte jag mest på det praktiska. Att man skulle leva sig in i rollen och börja tänka som Borgmästarinnan från början av 1900-talet fanns inte med på kartan. Att man sedan skulle ha väldig nytta av det var ju också lite otippat. Men i och med det, så kan jag faktiskt förstå min rollfigur sömmerskan Molly Wood en smula bättre. Det är nämligen så att hon älskar tiden vid 1800/1900 talet och använder det som rekreation/verklighetsflykt. I första hand betyder det att om hon är i sin låtsasvärld så uppträder hon på ett sätt samt ser världen ur ett annat perspektiv. Förmodligen en smula udda för omgivningen medans hon själv anser sig fullständigt korrekt. Det är alltså inte fråga om någon teater utan hon är verkligen sin roll. Och det är ju väldigt intressant. Är det inte?

Nu är det ganska bestämt att titeln på nästa bok blir "Sömmerskan som kunde laga brustna hjärtan"

Arbetet med att sätta ihop en boktrailer har startat. Inte för att jag någonsin haft nytta av dem och det är väldigt få som tittar. Men ack så roliga att göra. Nu börjar även själva redigerandet flyta bättre efter envist tragglande och mycket gör om och gör rätt. Tanken är att vi ska använda barnens greenscreen men det återstår att se vad som får plats på de få trettio sekunder som trailern bör hålla sig till.

Så här blev Förakts boktrailer:

https://www.youtube.com/watch?v=wNvPHN5EGzo

Prenumerera gärna på min Youtubekanal.

...när jag såg fotot som föreställde Lara Croft (Angie Jolie) i damsadel. En sådan bild skulle vara kul att apa efter och använda till promotionbild för nästa bok. Sagt och gjort, det var bara att börja införskaffa rekvisita: en svart häst, en damsadel, ett gevär, en kappa, en vit skjorta, beiga ridbyxor, ett svart bälte, ridstövlar, handskar och en ryttare(jag). Vi skulle behövt en ljussättare men är glad över att det fanns en fotograf och en vapenansvarig på plats.

Det var en stilla kväll med lagom temperatur. De första provbilderna gick riktigt bra men sedan strömmade publiken till. Det började med en fem centimeters best till Broms. Sen hakade ett tiotal Blinningar på. Efter ett tag kom grannens hund in på vår uppfart och gav oss en rejäl utskällning. Husse i fråga gav hunden en rejäl utskällning en bit bort. Den svarta hästen tyckte detta var mer intressant än en fånig kamera och den där bromsen ville man ju inte stanna hos. Mer än en gång larmade ryttaren:

-Hjälp, hästen går!

Ett gevär är på något sätt mycket tyngre när man sitter till häst än när man står på marken.

Fotografen klickade på och när det blev för mörkt så insåg man att ingen bild blev så som man tänkt och att posera på kommando är allt annat än lätt. Men roligt var det och många saker lärde man sig. Nu återstår att se om man vågar sig på att använda den färdiga bilden när det blir så dags.

Foto:Angelina Jolie